Thérèse Brunnander är kung!

Blodrött Strindbergsdrama i moderna kläder

Av: Cecilia Djurberg

Publicerad:
Uppdaterad:
Thérèse Brunnander som kung Gustav Vasa på Strindbergs Intima Teater.
Foto: Per Bolkert
Thérèse Brunnander som kung Gustav Vasa på Strindbergs Intima Teater.

Gustav Vasa” lär ha varit en stor succé för August Strindberg och sattes upp flitigt efter premiären 1899. Pjäsen, som utspelar sig vid tiden för Dackefejden, spelas knappt alls i nutid. Strindbergs kungadramer är över huvud taget inte särskilt populära på svenska scener och väcker inte samma omfattande nytolkningslusta som Shakespeares, som sannolikt var hans förebild.

Men nu har dramatikern Joakim Sten dammat av Strindbergs gamla pjäs och utifrån den skrivit en helt ny monolog — från kungens perspektiv och på modern svenska.


Thérèse Brunnander ger Gustav Vasa välbekanta konturer i blond page och blodröd skinnkostym med röda tajts och klackskor — men utan kämpaskägg. Strindbergs intima teaters vridscen är konungens avskalade arbetsrum. Genom en gardin av röda käppar skymtar pålade huvuden och under en sliten röd skinnsoffa ligger stridsyxan som Vasa enligt en av många myter ska ha slagit ihjäl sin första hustru med. Detta dementerar han förstås, med blicken ut mot publiken, som Brunnander genomgående tilltalar med ett intimt, men statsmannamässigt Du i Carolina Frändes stabila regi.

Situationen påminner om en kontrollerad intervju utan motfrågor med en diktator som inte kan låta bli att skryta. Kungen delar generöst med sig av välvalda politiska strategier blandat med personliga reflektioner, liksom för att förmedla en okritisk bild av sitt välregisserade varumärke.

Men Joakim Stens flödande text kryper in under skinnet på nationalstatens grundare och får Kung Gösta, som han kallas av folket, att öppenhjärtigt vädra sin syn på våld, dalkarlar, bönder och annat ”småfolk”, samtidigt som han faderligt bekymrar sig för kronprins Eriks supande och för sonens avgrundsblick som han liknar vid opaler på svart sammet.

Makten, förklarar kungen, ska sippra ut till folket så att de självmant går hans ärenden. Publiken ges rollen som förvaltare av historieskrivningen och Thérèse Brunnander duperar oss med ett gudabenådat skådespeleri som just nu gör henne till kung av Teater-Sverige.

Publicerad:

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.